1953

Södermalm

Hjärtinfarkt

Året var 2009 25/1

 

 

Då hjärtat inte orkade längre.

Här är ett uttdrag från min dagbok:

Dagen började som vanligt med att min man gjorde frukost. Han hämtade sedan vår dotter och vi satt och fixade med ett musik CD fodral.. När jag efter ett hostanfall fick en fruktansvärd kramp i bröstet. Det gav inte med sig utan blev allt mer påtaglig. När jag till slut lade mig i soffan i vardagsrummet och jag kände att det inte stod rätt till. 

Smärtorna var hemska och båda armarna domnade bort. Inget morfin lindrade smärtan i bröstet inte heller Nitroglycerin spray... Smärtan blev bara allt värre. Vår dotter var med i ambulansen och maken kom efter i sin bil.  Ambulansen kom och vi var på väg till Hudiksvalls sjukhus, när dom plötsligt ändrade färdriktning till Gävle sjukhus istället med blå ljus och ilfart. Det var snöslaskigt och jag kommer ihåg att jag frågade ambulanskillen som satt vid min sida om det hade hänt en olycka eftersom jag såg blåljus.. och han svarade att det var vår ambulans som hade satt på sirenerna.. Jag kände att jag började försvinna och jag visste att min man körde sin bil bakom oss, så jag sa högt: Hej då min älskling! För jag så säker på att det här var min sista stund på denna jord. Jag såg ett ljus som nästan bländade mig och jag kände att jag mer eller mindre lockades till att gå fram till ljuset. Men jag hejdade mig och jag ville inte gå in i ljuset utan jag ville istället gå till min mans öppna famn. 

Väl framme hade ambulansföraren lyckats dämpa mina bröstsmärtor.

Jag minns ingenting förrän jag helt plötsligt låg på en brits och en sköterska skulle försöka ta av mig min vigselring som jag aldrig hade tagit av mig. Den satt fast och jag hörde någon säga att dom måste klippa av ringen på mitt finger. Aldrig, ta tvål sa jag lite omtöcknad och det gjorde man och min vigselring gick att ta av.. Sen fick jag se på en tvskärm hur man gick in via min handled och till mitt hjärta. Jag vet att jag såg det hela men jag var väldigt omtöcknad. 

Man gjorde då en krankärlsröntgen och där såg an att ambulansföraren hade lyckats fått lös proppen. Man talade om för mig att ifrån ambulansen hade man skickat hela tiden bilder till sjukhuset och de hade då sett på mitt hjärta när proppen kom och det var därför som jag blev omdirigerad till Gävle sjukhus istället för Hudiksvalls sjukhus.

Maken och dottern fick sedan följa med mig till mitt rum och dom åkte sedan hem. Sen blev det nog många telefonsamtal för dom båda.. Jobbig natt. 

Med slangar och apparater, nålar överallt fick jag vistas på Gävle sjukhus ett dygn när jag sedan fick körd till Hudiksvalls sjukhus. Där rådde det tyvärr besöksförbud på grund av vint- och- kräksjukan.

Dag 2

Det var en mycket trottsam dag och jag sov mycket. Det var piller och kontroller, och så fort jag somnade så väcktes man av att det var dags att äta och det var dags för prover och det var dags för allting.. Samtidigt så var jag hela tiden oerhört rädd för att hosta. En man i sängen intill mig erbjöd mig att få låna hans rullator när jag skulle gå på mitt första toalettbesök ensam. 

Dag 3

Frkost klockan 08:00. Jag duschade själv och bytte om. Min man och dottern kom med min väska med kläder m.m. men det var fruktansvärt jobbigt att dom inte fick komma in till mig, men jag smet iväg utanför dörrarna till avdelningen och tog emot min väska.. och fick snabbt kramar och pussar innan dom åkte iväg.. Det kändes väldigt jobbigt.. I min väska låg en lapp med följande text: Hej min Älskling! Jag saknar dej, du måste bli bra frisk nu, allt annat blir för jobbigt, vi som vill göra så mycket tillsammans. Din Gubbe

Maten smakar hemskt på sjukhuset. Bytt nål från vänster till höger hand, och blivit stucken överallt. Jag känner mig som en nåldyna. Svårt att acceptera situationen..

Denna dag hörde jag dragspelsmusik, så jag var tvungen att kliva upp och gå ut i korridoren och titta vart det kom ifrån.. Jag såg då "Klint-Olle" sitta och spela på sitt dragspel för sin döende mor. Här rådde inge besöksförbud här inte, och det tycker jag var en väldigt fin gest ifrån personalen att låta honom få sitta vid sin mor och spela för henne.

Det kändes oerhört skönt att höra dragspelstonerna och den gav mig näring på något sätt.

Mitt EKG var helt okey idag.. Jag fick slemlösande tablett för min hosta Acetylcystein och Selokan 20C 50 mg, Trombyl 75 mg och insomningstablett Zopiklon.

Jag somnade skönt av både insomningstabletten och av "Klint-Olles" draspelsmusik. Han spelade till 21:30 

Dag 4

Det var skönt att fått sova hela natten. 

Sjukgymnast kom och besökte mig.. Dricker katrinplommonjouce och tar Nutrition... 

Ronden och jag får glädjande besked att jag får åka hem imorgon till min älskling.

Jag har promenerat fram och tillbaka i korridorerna på sjukhuset för att försöka komma i form. Såg några "kända" ansikten på avdelningen som blivit inlagda. Jag somnade denna kväll vid 21:30 och vaknade 03:00. Duschade och gjorde mig redo för att åka hem efter att ha fått frukost.

Dag 5

Jag kom hem till ett välstadat hem! Skönt att vara hemma igen, men jag är rädd, rädd för att bröstsmärtorna skall komma tillbaka igen. Första natten hemma tog jag en sömntablett för att kunna sova.

Jag vill leva, jag vill vara, jag vill.. Det är för tidigt att släcka, det är för tidigt för att ta slut. Jag ska hinna mer, jag ska göra allt, för jag har mycket kvar att göra. Jag vill leva, jag vill vara. Jag vill.

 

25 januari 2009 kommer att präntas fast i mitt huvud. Etsa sig fast. Då min låga höll på att ge upp, men fick en ny chans igen. TACK! Tack för att jag får vara med en stund till.

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)