Diabetes

Året var 2012 den 7/12

Problemet började med att jag fick springa på toaletten och kissa stup i kvarten men det började klia och svida allt mer och mer. Så jag tog kontakt med vårdcentralen och jag fick lämna urinprov och det visade sig att jag hade urinvägs inflammation så jag fick en penicillin kur. För varje dag som gick så sved det ännu mer och jag vågade knappt gå på toaletten för det kändes så obehagligt..

Jag fick helt plötsligt förstora upp allt på min dator, för jag såg knappt bokstäverna på skärmen. Det blev allt värre och till slut hade min skärm så nära mig för att jag skulle se något över huvud taget. 

Jag hade gått igenom hela penicillin kuren men kändes inte ett dugg bättre. Jag hade fortfarande problem med att det både sved och hettade i underlivet. Jag sköljde med svalt vatten men klådan och hettan var outhärdlig.. så jag ringde vårdcentralen igen och talade om mina problem. Jag fick då ytterligare en penicillin kur som jag genomled och försökte stå ut med att jag knappt kunde sitta.

Efter den andra penicillin kuren så tog jag åter kontakt med vårdcentralen och jag fick nu lämna in ett nytt urinprov. Jag blev genast ditkallad och fick då slängt i ansiktet på mig att jag hade väldigt högt blodsocker. Det visade sig att jag nu hade diabetes Typ 2. Jag skulle nu börja ta insulin sprutor på kvällarna och metformin tabletter morgon o kväll. 

Det blev en mycket snabb genomgång med diabetessköterskan och sen blev jag lämnad med alla mina frågor och funderingar och tankar. Med tanke på att jag har haft stroke så är ju min uppfattningsförmåga väldigt begränsad så jag hade därför min man med mig som fick hjälpa mig med att försöka komma allt som diabetessköterskan hade pratat om. Hon visade mig mycket snabbt hur man skulle sticka sig själv i fingret för att kolla sitt blodsocker och i samma stund satt hon och visade mig hur man skulle ta sin insulinspruta. Det kändes stressigt och jag var hela tiden oerhört koncentrerad men jag kände att det här kommer nog att vara för mycket för mig för att komma ihåg.

När kvällen analkades så var det nu dags för mig att ta min första insulin spruta. Det var inte lätt eftersom jag är fruktansvärt spruträdd. Jag tycker att det är obehagligt men jag tar ändå och biter ihop och tar min första spruta i magen. Det kändes ju inte så obehagligt som jag hade föreställt mig, men jag var helt kallsvettig efter den första sprutan som jag själv nu hade tagit men samtidigt lite stolt över att jag ändå klarat det helt själv. 

Största problemet var att få magen att acceptera Metformin och det var inte alls någon lätt match. Hur mycket jag än försökte så klarade jag bara av att ta en metformin tablett morgon och kväll och ju mer skulle jag öka på mitt insulin enligt diabetessköterskan. Jag kunde inte gå långt ifrån toaletten för jag blev magsjuk och till slut vred jag mig i magsmärtor av dessa tabletter. Men jag envisades ändå med att försöka klara av att ta en metformin morgon o kväll.

Det hände ibland att jag kände obehag på vissa ställen på magen som jag tog min insulinspruta. När jag satt som vanligt inne på provtagningen för att ta mitt waran prov, så passade jag på att fråga varför det kunde kännas obehaglit ibland och ibland inte när jag stack mig själv i magen.. Jag fick då till svar att det bästa är att jag tar sprutan lite mer underfrån magen och uppåt så känns det inte lika obehagligt. Efter den informationen så har jag inte alls känt något obehag alls när jag tagit mina insulinsprutor i magen. Det kanske vore något som man tycker att diabetessköterskan skulle ha informerat om.

Jag fick veta att det var allt socker i min kropp som var orsak till min synförsämring, det var socker kristaller i både ögonen och i underlivet som gjorde så att jag kände allt det här obehaget. 

Jag är nu idag januari 2015 uppe i fyra metformin om dagen och 24 enheter kvällsinsulin men jag får inte ner mitt blodsocker ändå. Jag pendlar mellan 9,4 - 10 varje morgon och jag ska ha 6.

Jag undviker potatis, pasta, ris, fikabröd, godis, läsk och jag tänker på vad jag stoppar i mig. Men ändå får jag inte ner mitt blodsocker. Jag har hittills inte fått träffa någon diabetesläkare utan enbart en diabetessköterska!

Varje kväll jag tar mina insulin sprutor så känner jag mig som en narkoman. Men jag vet ju att det är för mitt eget bästa. Tänk vad man kan lära sig ändå när det verkligen gäller. 

Men jag har långt kvar med att försöka få ner mitt BS. Jag ger inte upp, jag ska kämpa! Det finns de som har det värre än så..